 |
2006
|
 |
2007
|
 |
2008
|
 |
2009
|
 |
2010
|
Det höll i sig till 2010. Sedan blev det inga julkort 2011 och 2012. För mycket annat att rodda med. Ibland undrar jag om någon tolkade uppehållet som ett: "Vi bryr oss inte om er längre." Faktum kvarstår, en del vänner försvann. Och jag klandrar dem inte, it takes two to tango.
I år när jag återupptog traditionen med årscollaget kändes det som om jag behövde förklara mig för de vänner som befinner sig i periferin. Det blev en analogi:
Vi har haft ett tvåårigt depåstopp. Bussen kommer aldrig bli vad den varit och oktantalet är justerat nedåt. Vi anpassar hastigheten efter ungarna bak i bussen. Ibland tillåter deras dagsform så höga farter som 70 km/h och vissa dagar puttrar vi på i 10. Ibland kör vi rätt över kerbsen och kraschar rakt in i armcon. Ibland klarar vi ett helt varv. En sak ska ni veta, vi håller hårt i ratten och gör så gott vi kan. Kram / Emelie
I första utkastet skrev jag "Nu är vi på banan igen!" men insåg att det lät lite väl hurtfriskt och inte riktigt överensstämde med verkligheten. Det lilla antalet personer som faktiskt kommer hem till oss och träffar ungarna, vet verkligen att det sliras en hel del. Och personerna som jag och mannen anförtror detaljerna om vårt familjeliv, de vet också att vår framfart på banan är allt annat än spikrak.
Till de personer som vet, behöver vi bara skicka en vanlig god-jul-hälsning. Och det bästa är att de personer som vet, har blivit fler! Jag tror att diagnoserna gjorde sitt, att det blev lättare att vara öppen med barnens svårigheter i och med dem. Och THANK GOD för SOCIALA MEDIER! Där har vi hittat nya vänner med liknande familjeliv som vi. Och de bara inte vet, utan de förstår också, hur det är att leva med autistiska barn i familjen.
Kram / Emelie
Och God Jul <3
 |
2013
|
