onsdag 19 november 2014

03:an och havet

Han hade vadarbyxorna på sig och gick runt i det femtongradiga vattnet för att scanna av viken. Han var ut till småholmarna, kollade runt på dem och tog sig sedan tillbaks till bryggan. Han satte sig ner på berget med benen i vattnet. Han blev sittandes en lång stund, alldeles stilla. Det såg ut som om han klurade på något. Plötsligt började han ta av sig vadarbyxorna, jackan och tröjan. Långkalsongerna och strumporna blev kvar på, för nu gick det snabbt. Han gled ner i vattnet, drog på sig cyklopet och dök ner. Efter en lång stunds simmande och dykande, stannade han upp och satte sig på en undervattenssten. Han rörde vid sjögräset och tog upp nävarna fulla. Och så sa han med eftertryck:

"Havet. Jag älskar att bada."

För några sekunder såg han lycklig ut på ett sätt som jag aldrig förut har sett hos honom. Faktiskt har jag aldrig sett en sådan lycka hos någon annan människa, någonsin. Stundens magi bröts, när han dök ner i vattnet igen.






"Varför tycker du om att vara i vatten" av Naoki Higashida
http://saxatocharkiverat.blogspot.se/2014/11/vara-i-vatten.html



För lite bredd på bilderna:
http://trissiautistisktsyndromfoton.blogspot.se/2014/11/03an-och-havet.html
































































 


 

måndag 17 november 2014

Jag, doktorstitel?!


Sprang ihop med en bekant på parkeringen utanför pizzerian. Han började samtalet:



Så, det ska bli gott med pizza till lunch?

Den ska inte jag ha. Den är till 03:an som är autistisk. Han äter en pizza Margeritha varje dag. Det är typ, en grej av tio som han kan äta. Och ibland de tio grejerna räknar jag in hjärtklubbor och GB-sandwich. Förresten, du råkar inte känna någon som skulle vilja jobba med honom i skolan?

Söker ni folk? Jag jobbar ju i skolan som assistent till en kille med autism.

Men, är inte du elektriker? Hur har du lärt dig? Hur vet du hur du ska göra med killen?

Ja, rektorn som anställde mig, fattar ju ingenting. Och för att inte tala om lärarna, de fattar ju ännu mindre.

Men...

Jag får ju fråga föräldrarna!




Som Theo Peters säger i sin föreläsning "Autism som kultur":

















http://www.ur.se/Produkter/172515-UR-Samtiden-Autismliknande-tillstand-Autism-vem-har-problemet#start=375&stop=475


Han betonar hur viktigt det är, att de professionella samarbetar med föräldrarna eftersom alla barn med autism är olika.

"En mamma som är med sitt autistiska barn i sex-sju år är värd en doktorstitel i kunskap om sitt eget barn"


Theo Peters citerar Tony Atwood:
"Om du träffat en person med autism har du träffat en person med autism"




onsdag 12 november 2014

Tandläkeriet, kapitel sjuttioelva.

Telefonsamtal mellan mig och folktandvården. Folktandvården började samtalet:

Jag ser att ni har två tider, en här hos oss på Folktandvården och en inne på specialisttandvården.

Ja, så boka av tiden hos er.

Ja, den imorgon tar jag bort men sedan sätter jag upp en ny tid i februari.

Varför det? 03:an ska ju börja gå inne på specialisttandvården?

Ja, men vår rutin är att vi skickar remiss, barnet går dit och får hjälp och sedan kommer barnet tillbaka hit, för de årliga kontrollerna. Barnen utvecklas ju.


















03:an har autism. Hans svårigheter kommer inte att försvinna. 03:an klarar ju till exempel inte av att ha den där plastbiten i munnen som man måste ha för att kunna ta röntgenbilder, han kväljer av den. Det kommer inte växa bort. Och dessutom känner sig inte er tandläkare bekväm, när hon ska göra dessa årliga kontroller på 03:an. Jag tror att hon anser att 03:an är för svår och att det är hennes önskemål att han ska tillhöra specialisttandvården.

Jag skriver lite här och sätter upp tiden i februari för den årliga kontrollen.

Men, specialisttandvården gör väl den årliga kontrollen? Så är det för 03:ans lillebror.

Ja, men om de glömmer kalla er.

Men jag träffar ju dem regelbundet när jag går dit med 03:ans lillebror var och varannan månad. Inte glöms väl det bort?

Jag skriver lite här...

Då vill jag att du skriver noggrant och utförligt, för den här gången vill jag INTE ha ett brev från er klinikchef, att vi föräldrar inte har skött vårt jobb med att få våra barn till tandläkaren och att hon därför måste anmäla oss till soc. Det går jag bara inte med på. En gång var verkligen en gång för mycket.

Jaha, nähä...
....
....
....


Slut på samtalet.

http://trissiautistisktsyndrom.blogspot.se/2013/05/hot-om-soc-nar-det-inte-funkar-hos.html

tisdag 11 november 2014

03:ans specialintresse: dykfiske

År:
2014

Period:
25 juni - 22 juli

Antal dagar:
24

Antal tillfällen:
32

Morgnar (innan 09:00):
20

Kvällar (efter 20:00):
12

Vattentemp:
12 - 23 grader

Antal fångade stora abborrar:
5

Antal tillagade abborremiddagar:
3

Antal uppätna abborremiddagar:
0

Antal småfisk:
28

Kamera:










Antal knäppta kort:
3514

Antal mammaselfies & fötter mot vatten:
(någon som har ett bättre förslag på hur man slår ihjäl tid?)

643

Antal kassa kort på "väder" och sjöfåglar:
357

Antal mammaförfrysningar:
6

Citat 03:an:
"Aj, aj. Hjärnfrys"
"Varför hoppar du inte i mamma?!"
"Jag kan. Jag är ingen nolla."
"Ikväll blir det middag."


Citat, mamman till 03:an:
"Du fryser ihjäl. Kan vi inte åka hem nu"

Citat, när 03:an inte hörde:
"Hur fan har man ihjäl fiskjäveln? Så äckligt!!!"



För lite bättre storlek på fotona:
http://trissiautistisktsyndromfoton.blogspot.se/2014/11/03ans-specialintresse-dykfiske.html































måndag 3 november 2014

En regnbåge och 100 meter rep

"Mamma, kan vi åka till stugan?" frågade 03:an en fredagskväll klockan halv sju. "Kan vi väl!" sa jag och höll god min. Duggregn är inte mitt favoritväder precis. Väl framme vid stugan hade himlen börjat ljusna en aning. Jag bystade i gummibåten i vattnet och 03:an rodde ut i viken. Plötsligt ropade han "Regnbågen!". Och sedan fick vi uppleva ett häftigt och underskönt skådespel, signerat moder natur.

Men, är ni inte rädda för att 03:an ror ut till havs?
Ingen fara. Mellan bryggan och gummibåten löper ett 100 meter långt rep.



För lite storlek på fotona: