03:an har varit hemma i över två veckor, mer eller mindre krasslig. En liten kille som tydligt visar att han mår bra av att vara hemma och dåligt av att vara i skolan. En unge som börjar gråta krokodiltårar eller får ett utbrott, bara jag nämner skolan. En skola där undervisningen sker i en liten grupp om tre elever och med minst två lärare. En skola som serverar mat som 03:an kan äta och antalet lektionstimmar är färre än vad timplanen säger. Och ändå funkar det inte.
Igår försökte jag muta honom genom att uppfylla en av hans hetaste önskningar. "Robin vill gå till skolan med dig! Och pappa och jag har bestämt att det är ok." Han svarade med tårar.
 |
03:an bästa vän, skelettet Robin.
|
Kristelefonsamtal med en av lärarna. Hon förstår vår situation till fullo och är beredd att tänka utanför ramarna för att vi ska få iväg 03:an till skolan igen. Vi bestämde att jag skulle fråga 03:an om han ville åka till kyrkogården imorgon bitti, vilket är ett av hans specialintressen. Jag frågade och han sa ja.
I morse packade vi fika till utflykten och 03:an ville prompt ha med sig vitlök för att kunna skydda sig mot vampyrerna på kyrkogården. Ok... Vi packade vitlök och då kom frågan från 03:an: "Har vi några träpålar?" Herre Gud!!! Snälla älskade lilla pojke, vad jag önskar att du skulle vilja vara lite mer närvarande i vår vanliga mänskliga värld.
.
5 kommentarer:
Gubben <3
Hoppas dom/ni hittar en ännu bättre anpassning i skolan, för den som är nu räcker ju inte eftersom han inte vill dit. Kanske behöver han, som Sandra, eget rum och egen lärare, tills tryggheten återvänder? Håller tummarna iaf.
Goa killen.
Kram till fina mamman! <3
Nina
Ryser när jag läser! Stackars er och stackars pojk. Hoppas ni hittar rätt lösning snart! Skönt att ni har skolpersonalen med på noterna iaf.
Men vilket speciellt specialintresse :)
Styrkekramar <3
//Bellan
<3
<3
Ja jisses, vad ska man säga... Lille vännen så jobbigt för honom. Tänkte som Nina med anpassningen, vet att ni gör allt ni förmår <3 kramar i kubik
Skicka en kommentar