Liten skola

Till: Gustav Fridolin

 

Hej!

Jag är en kille på fjorton år och jag är autistisk. Jag funkar inget vidare i min skola. Jag önskar att jag fick gå i en liten skola. Jag ska försöka förklara varför.

Ni andra tycks ha ett grundläggande behov av att ha relationer och att samspela med andra. Jag läste en text av Lasse Berg Kalahari där han beskrev hur det behovet har funnits i människans programmering sedan stenåldern. Då levde människorna tätt tillsammans med typ tjugo andra människor. 20-gruppen träffade sedan kanske tio andra 20-grupper och umgicks. Den här programmeringen ser ganska lika ut i dag.

Jag är inte programmerad som du Gustav. Mitt faktiska behov av andra människor skiljer sig från ditt. Du är programmerad för att må bra i en 20-grupp medan jag är programmerad för att må bra i en 4-grupp. Du mår bra av att vara bekant med 200 personer medan jag mår bra av att vara bekant med 14.

Jag kan inte vara i stora sammanhang utan att ta ”stryk”. De personer som inte ingår i min innersta grupp eller tillhör mina bekanta, jag kan inte riktigt uppfatta dem. Jag har ingen aning om vad 80 % av mina klasskompisar heter. Och jag vet inte ens vad alla mina lärare heter. Mamma och pappa har väldigt svårt att förstå att jag inte vill ta hem kompisar efter skolan. Vill och vill, jag kan inte. Min kvot av människor är full och jag har inte plats för fler.

Jag har min programmering och jag kommer inte att programmeras om. Jag har behov av ett litet sammanhang. Jag skulle funka så mycket bättre om jag fick gå i en liten skola.

  / Mårten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.