Vi fick rätt gentemot kommunen, det har vi papper på:
Men det gnager och skaver. Jag känner mig kortisolförgiftad och kränkt. Och 03:an har förlorat ett helt skolår. Vi föräldrar har fått stå för hela kostnaden för att vara hemma med 03:an medans kommunen har sparat en massa pengar. Var finns rättvisan i det? Jag har den här hösten fått höra från två professionella, anställda av kommunen "Du måste lägga det här bakom dig och gå vidare". Det är inte så enkelt, vi har faktisk blivit utsatta för ett lagbrott. Om inte då, när har man då rätt att känna sig kränkt?!
Jag inbillar mig att det skulle kännas bättre om skolchefen och rektorn bad om ursäkt och erkände: "Vi hade fel. Vi såg inte till 03:ans bästa. Vi lovar att lära oss av misstagen. Inga fler barn ska behöva betala det pris som 03:an fått göra. Det har ni vårt ord på."
Eller att kommunen fick betala vite till Skolinspektionen.
Jag försöker vara klok och jobba med mig själv.
Den här är bra:
Men jag har inte kommit längre än så här:
03:an kommer att få den bästa undervisningen man kan tänka sig, helt anpassad efter hans styrkor och svårigheter. Pedagogen och assistenten som ska jobba med honom är vårt absoluta förstahandsval. Det drar igång om en vecka. Jag hoppas och tror, att i och med skolstarten kommer jag att kunna gå vidare.
