tisdag 20 augusti 2013

Misslyckanden

03:an är för snabb och oförutsägbar för oss. Igår överrumplade han oss alldeles, vi hade inte en chans att hinna reagera innan det var för sent. Han blev slagen av en vuxen man. Vi misslyckades med att skydda honom.

Vi var på badhuset och stod i kön till vattenrutschbanan. Rätt som det var, på en millisekund hade 03:an lämnat kön och tagit sig förbi den. Från sidan hoppade han in på startplattan där en familj satt startklar på sin badring. När 03:an grabbade tag i badringen för att få åka med, så slog pappan honom på armarna och händerna. 03:an släppte greppet och tumlade iväg nedför banan.


Varför tänkte mannen som slog,
"Vilken synnerligen fräck och ouppfostrad unge som tror att han kan tränga sig före i kön och sedan tro att jag tänker låta honom åka med oss. Här gäller det att markera med "kraft" att jag inte kan acceptera ett sådant oacceptabelt beteende!"

istället för,
"Oj vad konstigt! En tioåring med glad uppsyn som beter sig så här annorlunda, undrar vad det kan bero på? Kan han vara autistisk?"



Ett stort fett misslyckande att inte den allmänna kunskapsnivån om autism i samhället är högre. En förtvivlad insikt att jag inte har möjlighet att stå på barrikaderna för att förändra saken. Sänder mina tacksammaste välsignelser till de som gör det.


http://kungoverlivet.wordpress.com/












http://www.hjarnfonden.se/egen-insamling/presentation__633?_pageid=33%2C40931&_dad=portal&_schema=PORTAL&p_ei_id=1321



6 kommentarer:

Nina sa...

Åh.. :( Men man kan inte hinna vara på rätt plats i rätt tid alltid. Ta inte på dig skulden över hur en vuxen människa reagerar. Men stackars 03.. Fattade han vad som hände? Blev han ledsen?

Oj vad med kunskap och information som behöver ut hela tiden.. Svårt när det bara är vi som redan vet som tar till oss.

Massa saknarkramar till dig <3
Nina

Tina sa...

Läser med håret ståendes på armarna.... Vad ska man säga ? Hoppas han inte tog för mycket skada av upplevelsen. Ni är människor vännen, ingen kan hinna med att vara överallt hela tiden. Mest sorgligt att det behövs. Kramar om massor och snart är rutinerna igång och vi kanske hinner ses. Tina

Bellan sa...

Ryser när jag läser.... och den där snabbheten kvickare än kvickast känns igen... Nä, man hinner inte med själv och ta inte på dig skulden - INGEN hinner med att förhindra såna saker.

Men så tragiskt att inte förståelsen är större! Hur kände 03:an det efteråt? Lägger han på sig incidenten och mår dåligt, eller går han vidare och bara skakar av sig?

Styrkekramar till dig finaste ♥ Saknar dig och tänker ofta på er! ♥
//Bellan

Emelie sa...

03:an var framme vid vildforsen när min man hann ikapp honom. Där kastade sig 03:an i och låg sedan och lät vattnet skölja över honom en lång stund, på sitt alldeles unika vis. Och han såg lika lycklig ut då som alla gånger innan, lyckligt omedveten?! Vem vet.

Saknarkramar tillbaka <3

Emelie sa...

Sorgligt som sagt.

Som jag längtar efter att få ses. Denna sommar, så mycket att blöta och stöta.

Massor av kramar tillbaks.

Emelie sa...

Styrkekramar mottages tacksamt. Behövde verkligen inte detta också, har fullt sjå med att inte gå i bitar inför skolstarten.

Autismnivån är som lägst i vårt hem under sommaren eftersom både 02:an och 03:an mår som bäst under ledigheter. Därför har jag unnat mig att tänka så lite som möjligt kring autism. Men nu drar jag igång mina studier i ämnet igen och din blogg har prioritet ett. Läkaren vi träffade i somras för att få intyg för vårdbidrag, var säker på att 03:an har adhd och i höst blir nästa steg att utreda det.

♥ Saknar dig och tänker på er också ♥