Jag, doktorstitel?!

Sprang ihop med en bekant på parkeringen utanför pizzerian. Han började samtalet:



Så, det ska bli gott med pizza till lunch?

Den ska inte jag ha. Den är till 03:an som är autistisk. Han äter en pizza Margeritha varje dag. Det är typ, en grej av tio som han kan äta. Och ibland de tio grejerna räknar jag in hjärtklubbor och GB-sandwich. Förresten, du råkar inte känna någon som skulle vilja jobba med honom i skolan?

Söker ni folk? Jag jobbar ju i skolan som assistent till en kille med autism.

Men, är inte du elektriker? Hur har du lärt dig? Hur vet du hur du ska göra med killen?

Ja, rektorn som anställde mig, fattar ju ingenting. Och för att inte tala om lärarna, de fattar ju ännu mindre.

Men...

Jag får ju fråga föräldrarna!




Som Theo Peters säger i sin föreläsning "Autism som kultur":

http://www.ur.se/Produkter/172515-UR-Samtiden-Autismliknande-tillstand-Autism-vem-har-problemet#start=375&stop=475


Han betonar hur viktigt det är, att de professionella samarbetar med föräldrarna eftersom alla barn med autism är olika.

"En mamma som är med sitt autistiska barn i sex-sju år är värd en doktorstitel i kunskap om sitt eget barn"

Theo Peters citerar Tony Atwood:

"Om du träffat en person med autism har du träffat en person med autism"

Tandläkeriet, kapitel sjuttioelva.

Telefonsamtal mellan mig och folktandvården. Folktandvården började samtalet:

Jag ser att ni har två tider, en här hos oss på Folktandvården och en inne på specialisttandvården.

Ja, så boka av tiden hos er.

Ja, den imorgon tar jag bort men sedan sätter jag upp en ny tid i februari.

Varför det? 03:an ska ju börja gå inne på specialisttandvården?

Ja, men vår rutin är att vi skickar remiss, barnet går dit och får hjälp och sedan kommer barnet tillbaka hit, för de årliga kontrollerna. Barnen utvecklas ju.

03:an har autism. Hans svårigheter kommer inte att försvinna. 03:an klarar ju till exempel inte av att ha den där plastbiten i munnen som man måste ha för att kunna ta röntgenbilder, han kväljer av den. Det kommer inte växa bort. Och dessutom känner sig inte er tandläkare bekväm, när hon ska göra dessa årliga kontroller på 03:an. Jag tror att hon anser att 03:an är för svår och att det är hennes önskemål att han ska tillhöra specialisttandvården.

Jag skriver lite här och sätter upp tiden i februari för den årliga kontrollen.

Men, specialisttandvården gör väl den årliga kontrollen? Så är det för 03:ans lillebror.

Ja, men om de glömmer kalla er.

Men jag träffar ju dem regelbundet när jag går dit med 03:ans lillebror var och varannan månad. Inte glöms väl det bort?

Jag skriver lite här...

Då vill jag att du skriver noggrant och utförligt, för den här gången vill jag INTE ha ett brev från er klinikchef, att vi föräldrar inte har skött vårt jobb med att få våra barn till tandläkaren och att hon därför måste anmäla oss till soc. Det går jag bara inte med på. En gång var verkligen en gång för mycket.

Jaha, nähä...
....
....
....


Slut på samtalet.

http://trissiautistisktsyndrom.blogspot.se/2013/05/hot-om-soc-nar-det-inte-funkar-hos.html

03:ans specialintresse: dykfiske

År:
2014

Period:
25 juni - 22 juli

Antal dagar:
24

Antal tillfällen:
32

Morgnar (innan 09:00):
20

Kvällar (efter 20:00):
12

Vattentemp:
12 - 23 grader

Antal fångade stora abborrar:
5

Antal tillagade abborremiddagar:
3

Antal uppätna abborremiddagar:
0

Antal småfisk:
28

Kamera:

Antal knäppta kort:
3514

Antal mammaselfies & fötter mot vatten:
(någon som har ett bättre förslag på hur man slår ihjäl tid?)
643

Antal kassa kort på "väder" och sjöfåglar:
357

Antal mammaförfrysningar:
6

Citat 03:an:
"Aj, aj. Hjärnfrys"
"Varför hoppar du inte i mamma?!"
"Jag kan. Jag är ingen nolla."
"Ikväll blir det middag."

Citat, mamman till 03:an:
"Du fryser ihjäl. Kan vi inte åka hem nu"

Citat, när 03:an inte hörde:
"Hur fan har man ihjäl fiskjäveln? Så äckligt!!!"



För lite bättre storlek på fotona:
http://trissiautistisktsyndromfoton.blogspot.se/2014/11/03ans-specialintresse-dykfiske.html

En regnbåge och 100 meter rep

"Mamma, kan vi åka till stugan?" frågade 03:an en fredagskväll klockan halv sju. "Kan vi väl!" sa jag och höll god min. Duggregn är inte mitt favoritväder precis. Väl framme vid stugan hade himlen börjat ljusna en aning. Jag bystade i gummibåten i vattnet och 03:an rodde ut i viken. Plötsligt ropade han "Regnbågen!". Och sedan fick vi uppleva ett häftigt och underskönt skådespel, signerat moder natur.

Men, är ni inte rädda för att 03:an ror ut till havs?
Ingen fara. Mellan bryggan och gummibåten löper ett 100 meter långt rep.



För lite storlek på fotona:

http://trissiautistisktsyndromfoton.blogspot.se/2014/11/regnbagen-och-100-meter-rep.html

Kränkt?

Vi fick rätt gentemot kommunen, det har vi papper på:

 

 

Men det gnager och skaver. Jag känner mig kortisolförgiftad och kränkt. Och 03:an har förlorat ett helt skolår. Vi föräldrar har fått stå för hela kostnaden för att vara hemma med 03:an medans kommunen har sparat en massa pengar. Var finns rättvisan i det? Jag har den här hösten fått höra från två professionella, anställda av kommunen "Du måste lägga det här bakom dig och gå vidare". Det är inte så enkelt, vi har faktisk blivit utsatta för ett lagbrott. Om inte då, när har man då rätt att känna sig kränkt?!

Jag inbillar mig att det skulle kännas bättre om skolchefen och rektorn bad om ursäkt och erkände: "Vi hade fel. Vi såg inte till 03:ans bästa. Vi lovar att lära oss av misstagen. Inga fler barn ska behöva betala det pris som 03:an fått göra. Det har ni vårt ord på."

Eller att kommunen fick betala vite till Skolinspektionen.




Jag försöker vara klok och jobba med mig själv.

Den här är bra:

Men jag har inte kommit längre än så här:

03:an kommer att få den bästa undervisningen man kan tänka sig, helt anpassad efter hans styrkor och svårigheter. Pedagogen och assistenten som ska jobba med honom är vårt absoluta förstahandsval. Det drar igång om en vecka. Jag hoppas och tror, att i och med skolstarten kommer jag att kunna gå vidare.

Från: Emelie

Skickat: den 13 oktober 2014 11:58
Till: U Registrator
Kopia: Gustav Fridolin; Viveca Mattsson; Helene Öberg; Monica Engström; Clara Lindgren
Ämne: Skyndsam utredning om behov av särskilt stöd

 

Hej.

Jag funderar om det går att skärpa skrivningen om skyndsam utredning om behov av särskilt stöd, så att skyndsam får en faktisk tidsgräns, typ 4 månader. Jag tänker på hur vården har sin vårdgaranti som för oss innebar att den neuropsykiatriska utredningen skedde inom denna tidsrymd.

Bakgrunden till mina tankar är sammanfattade i texten nedan som är ett mail till högsta hönsen (Ann-Marie Begler och Peter Ekborg) på skolinspektionen:

Jag står väldigt frågande inför er skrivning ”Skyndsam utredning om behov av särskilt stöd”

Jag vädjade till vår rektor att anlita skolans externa skolpsykolog den 17 juni 2013 eftersom vår autistiska son född 2003, inte klarade av skolmiljön på grund av sina sensoriska problem. 03:an uppnådde inte då målen i något ämne.

Inget hände från skolans sida förrän 25 augusti 2014. Då anställde skolan en pensionerad speciallärare för att hen skulle göra en pedagogisk utredning. Den 2 september påbörjade den externa skolpsykologen sin utredning ”Varför skolvägrar 03:an”. Den 16 september påbörjade kommunens kurator sin sociala utredning och den 7 oktober påbörjade skolläkaren sin utredning.

Den 24 oktober 2014 är det tänkt att alla utredningar ska vara klara.

Då har det gått:

-          494 dagar sedan vi vädjade till rektorn om en psykologutredning.

-          366 dagar sedan vi gjorde en anmälan till skolinspektionen.

-          70 dagar sedan skolans föreläggande från skolinspektionen löpt ut.

03:an har varit hemma från skolan i snart ett år. Han uppnår fortfarande inte målen i något ämne. Är det rimligt att det ska få ta sådan tid?

 

     / Emelie

 

 

Alla på samma bild

Skulle ha köpt en trisslott den dagen!